Min lilla fikakompis - Minken

När jag var på Koholmen den 2 augusti och satt och fikade, fick jag plötsligt och oväntat en liten fikakompis. En liten mink kom gående alldeles intill bordet. Den gick till ett skjul, kröp in och kom ut strax igen med något ätbart i munnen. Den satte sig helt orädd bara några meter från mig. Medan jag åt våffla och drack kaffe smaskade minken på sitt godis. det blev en trevlig gemensam fikastund - onekligen av det ovanligare slaget.

När minken ätit klart gick den iväg och försvann men vi återsåg varandra en stund senare på en helt annan plats på ön.

Det blev många bilder tagna för det lär kanske aldrig hända igen, att jag får se en mink på så nära håll, än mindre få fika "tillsammans" 😁

Här har minken kommit ut från skjulet med sin godbit...

Håller fast godbiten med tassen...

den lilla tungan skymtar fram...

Nu har minken gått iväg...

...men stannade upp och tittade på mig...

"Nu vill jag inte bli fotograferad längre..."

Så gick den bakom detta hus och försvann.

Bara en dryg kvart senare, när jag gick på upptäcktsfärd mot kruthuset, såg jag den komma mot mig i samma riktning som jag var på väg...

Den sprang över stensättningen...

...över gräsmattan...

...stannade till en kort stund...

Hoppade upp på "uppfarten" till kruthusets dörr och försvann bakom.

När jag kommit till andra sidan "uppfarten" såg jag minken ligga intill en sten..

...och den hade hittat ytterligare en matbit.

Det var uppenbarligen en fisk som kanske legat gömd vid stenen och nu kom väl till pass som lunch.

Måltiden var till synes ganska seg...

Minken var orädd och jag satt på en annan sten bara några meter ifrån. Verkligen första parkett.

Lite besvärligt...

Det blev en dragkamp, trots att bytet var dött 😁

Porträtt av minknos

"Jaså...du fotograferar- igen"

Här har minken avslutat fisklunchen och är på väg in bland buskarna. Det var det sista jag såg av den. Men vilken härlig upplevelse jag hade!!